Man ska inte ropa hej innan man passerat ån, men det är ju bara gå vidare och se framåt.
Det har hänt något med valparna i Saiks mage, hon har med stor sannolikhet absorberat valparna i mitten av dräkigheten.
Helt plötsligt en fredag morgon så var hon helt annorlunda, den tråkiga tiken som haft alla dräktighets tecken började leka och springa samt blev smalare för var dag.
Sagt och gjort Ultraljud måste ske och hon är tom. Men det är bara bita ihop och satsa på nästa löp och hoppas på bättre tur.
Men nu har jag i vart fall fått testa lite jakt gry i henne, dom skälvande sista dagarna så har vi samt ska vi jaga lite rådjur, som hon visat super bra anlag för.
Skallar på löpan samt riktigt bra drevskall, Återkommer med mer info efter årsskiftet om dessa eskapader. Kan kanske bli någon bra bild???